bjorklundjosephine

Ja min första kärlek var redan när jag gick på dagis, var bästavän med en som heter Ibrahim men som kallades för Ibi,han var mörkhyad,altså neger,han och jag var väldigt bra vänner,tror han och jag blev tsm. Iaf sen så 2an slutade han samma skola som mig och flyttade och det var där kontakten bröts helt och hållet. Nu vet jag inte ens hur han ser ut eller fall han kommer ihåg mig. Han och jag gick iaf i samma klass. Iaf sen dess så har tankarna faktiskt gått fall han faktiskt minns mig. Och jag har ett minne och det minnet är när vi två faktiskt spelar tvspel och sen så pussas vi. Ja,sen så slutade det så. Nu så har jag väl inte någon särskilld kärlek eller kanske. Men det var min första kärlek, nu tycker jag nog bara kärleken är grymt jobbig,ja allt man får uppleva,liksom visst kan kärleken vara underbar det kan den men den kan vara jobbig också. Liksom man får gå genom så otroligt mycket. Men jag är glad över att vara singel,det känns liksom skönt på något sätt. Visst saknar man att få dela sitt liv med någon och få höra att någon faktiskt älskar en och tycker om en för den man själv är osv,men liksom det som är det jobbiga är allt bråk,alla tårar och sådant man får fälla. Och det jobbigaste i livet är faktiskt när killen eller när man själv t.o.m gör slut. Visst är det jobbigt,men man lär sig att såren läker alla sår och att man kanske inte var den rätte för just den personen och att det kanske faktiskt inte kändes rätt för den personen. Visst är kärlek härligt att uppleva,man får uppleva det på ett sätt som är hur underbart som helst,sen kan det ju ändras osv. Men som sagt man får ju kärlek av sina vänner,familj och släkt och sina nära och kära! Men man får ju kärlek varenda dag även fast det inte märks. Man kanske saknar att höra ordet "Jag älskar dig" Men ens vänner älskar ju en och dom brukar ju säga det =) Och att längta tills en kille säger det,ja det är faktiskt mysigt men ändå så vet man att man är älskad, och att kärleken aldrig kommer att försvinna. För kärlek kan vi ge till saker,sporter,filmer,idoler,vänner osv. Aokej nu kanske det blev om kärlek men ja det är ju typ så. Jag är ju singel och jag trivs med det. Man känner sig liksom fri på något sätt,men ändå så saknar jag någon att få hålla i handen,som håller om mig,som jag får pussa på och bara krama och få känna den lycka. Men jag är lycklig nu och det är det viktiga =) Som sagt kärleken kommer när den själv tycker att man passar in för den och den tycker att det är dags att börja. Visst nu är jag bara 14 snart 15 inte redo för att kanske hitta min prins just nu,för det kommer ju senare om året =) Men folk blir hela tiden så deppiga när ens partner gjort slut och man endast är 12,13,14 år. Liksom varför bli så deppiga för? Det är bara andas in nya andetag och tänka att den rätte kommer in i ens liv såsmåningom även hur svårt det än kan vara så är det sant =) Det är bara att se det positiva i det hela att det faktiskt kommer en annan som gör dig lyckligare än något annat och som faktiskt bättre än den gamla =)

Detta blev mer än jag hade tänkt mig men det var skönt att få skriva av mig =) Aja,nu ska jag dra jag skriver väl ett inlägg imorgon =) Chao,imorgon kommer det om min musiksmak =D missa inte det!
Kyssar!