bjorklundjosephine

så mycket känslor, så många som frågar men svaret kommer bli desamma som alltid att jag faktiskt inte har släppt dig.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag försöker så gått det gå, iaf att försöka inte bry mig så mycket om dig och det som sker runt omkring dig. Men att se dig gå där och att se ditt otroligt vackra leende att se din stil och hur du går får mig att längta tillbaka till dig och dom känslor som bodde inom mig, dom borrade sig långt in i mig och det las en vägg för. Jag ville bara glömma allt som hade med dig att göra, jag grät mig till sömns varenda natt för jag kände att jag absolut inte räckte till för dig, att något fattades på mig. Jag började fixa mig fin inför skoldagarna men jag har insett nu att du faktiskt inte vill ha ett dugg med mig att göra, det gör så ont för känslorna verkligen skaver inom mig, det är så fruktansvärt att bara låta dig gå. Jag vill inte men jag vet att jag måste för jag vet att jag är värd en sån mycket bättre kille än dig, jag vet att jag verkligen förtjänar bättre än dig. Men sanningen svider inom mig och det är att du är alldeles perfekt för mig att orden inte går att beskriva eller att sätta i rätt ordning, men du kommer aldrig att förstå att jag faktiskt längtar efter att få vara i din famn, längtar efter att få dig att le, få höra dig skratta, jag vill att du ska vara lycklig, och jag vet att du är det och det svider i mig att du faktiskt är lycklig utan mig. Du ska bara veta hur mycket jag hoppas,vill och önskar på att du ska bli min. Men det är inget som kommer att bli sanning inte i det hela. All tid jag lagt ner för bara dig, åh fyfan vad det svider i mig och hur det faktiskt värker inom mig och hur stor denna känsla inom mig är. Det känns som att den växer mer och mer för varje dag som går och för varje gång som jag verkligen ser dig. Jag vill kunna vara den som är så otroligt perfekt men jag vet att det aldrig kommer att bli så. Jag vill bara kunna kalla dig för min, och få kalla dig för älskling men det är bara jag som lever i mina drömmar och det är dags att vakna upp ur den dröm som jag lever. Men jag lever för dig, och mitt hjärta det slår för dig, dagar jag är glad då jag ler och skrattar så vill jag att du ska se mig som den jag faktiskt är och den tjejen som du vet att du faktiskt behöver. Orden går inte att förklara men jag har försökt i snart två hela år att få dig på fall för mig lilla jag. Men fan det är ju ingen idè du bryr dig inte. Det gör så ont i mig, för vem är jag ens utan dig? Jo någon som saknar någon mycket speciell person, alla tankar,känslor ja allt som jag verkligen fyllt på bara dig. Gånger jag skyddat dig och sagt ifrån när folk har kommenterat hur du ser ut. Men jag har aldrig fått något från dig tillbaks, jag har försökt gett dig allt jag kan och allt jag äger nästan, men du har tackat nej och inte brytt dig om mig. Jag är olyckligt kär det är jag och det är inget jag kan rå för. Men om du nu än läser detta så vill jag berätta för dig att du är mer än allting för mig, du är luften jag andas, marken jag går och står på, du är vinden som blåser mig i håret, du är tårarna jag fäller ner från min kind, du är mitt hjärta, du är hela min själ, men mest av allt så är du min kärlek. En stor kärlek för mig. Jag vet inte vad jag ska säga, för jag kan faktiskt inte berätta riktigt hur jag känner för dig mer än att jag verkligen älskar dig så det faktiskt gör ont. Du är så otrolig.

jag älskar dig även fast du inte älskar mig. Och allt jag vill ha just nu det är faktiskt bara en enda sak och det är du!




bilder tagna av mig.