bjorklundjosephine

DEN BÄSTA TIDEN VAR NÄR JAG KUNDE KALLA DIG FÖR MIN, OCH NÄR JAG VISSTE ATT DU FANNS DÄR. JAG KOMMER ALLTID VARA KÄR!

så mycket som vill ut, men ändå får jag inte fram några ord.
tiden med dig var nog den bästa som fanns, för du fick mig att skratta till max, du fick mig att le och med dig kände jag mig som mig själv.
du fick mig att berätta saker som jag aldrigare tidigare hade sagt till någon, du fick mig att känna mig som en i mängden med dig vid min sida.
men nu är allting försent, krossat och förstört.
vi båda har sårat varandra så grovt, och jag ångrar allting, jag kan knappt le igen är så förstörd efter allting.
vet inte om jag ska våga gå vidare, jag vill men samtidigt inte för jag vill inte lämna dig.
men jag måste nog göra dig, du fick mig att le så otroligt mycket och du fick mig att orka så otroligt mycket.
jag kan inget annat än att bara säga förlåt mig, förlåt för allt dumt jag sagt och gjort, förlåt mig för den idiot som bor innuti mig men en sak ska du veta, jag saknar dig mer än du och alla andra någonsin kommer att förstå.
jag gråter mig till sömns för saknaden efter dig kommer alltid sitta kvar, den kommer alltid att vara som ett jobbigt sår på mig, jag kommer aldrig kunna bli stark mer kommer förevigt vara svag och ingen verkligen ingen utom dig kan få mig att bli stark och bli hel igen, för du är den enda som har den kraft som kan göra mig hel igen.
ligger i min säng och skriver ord efter ord, rad efter rad men vad sjuttsingen har jag kvar?!
jo, ett krossat hjärta och en sårad själ, ett fruset leende och en massa tårar som förvandlas till blod om och om igen.
jag kan inget annat göra än att sakna dig, jag vet att vi sårat varandra för mycket men det ska alltid stärcka folk.
ligger här och det gör så fruktansvärt ont i mig för jag orkar inte höra när folk säger det namn du heter, det ger mig en stor klump i magen och när alla andra hoppar runt och skrattar och är glada så står jag där och tittar på och vill bara vända och gå min väg.
gråter så otroligt mycket, du ska bara veta, bilderna finns fortfarande kvar i mitt huvud.
alla dom gånger, alla sms, alla konversationer på msn och alla dom gånger jag sett dig le.
du fick mig verkligen att le till tusen, du var nog allting som jag önskade, men det värsta av allt... jag var kär..
men vad ska jag göra?! känns bara som att jag vill försvinna här ifrån, för ingenting verkligen INGENTING kan numera få mig att må bra, inte ens mina vänner och inte ens min familj osv, utan bara du som kan få mig att må bra och det vet du.
men jag vill bara skriva av mig, jag hoppas att du förstår vad jag tycker och du ska veta att jag finns för dig oavsett vad, och fall du är ledsen så kommer jag alltid finnas för dig.
och jag hoppas att du vet fall något går snett så kan du alltid räkna med att jag alltid kommer finnas där.
jag lovar dig det, vill bara att allt ska bli bra igen men vad ska man göra?
känner ingen meningen längre, saknar den tiden då jag verkligen var lycklig, då det bara var vi två..
jag lovar dig att jag alltid kommer finnas här, men iallafall jag älskar dig och det vet du..
för om jag fick önska en enda sak så är det att få bli kallad din igen, att få vakna med leendet på läpparna, att känna styrkan som du ger mig och att jag orkar allting och kan vara glad och skratta och le och bara se livet som det allra bästa.
men nu så är livet meningslöst, för du var meningen i mitt liv..

vet att du läser detta nu, och jag vill bara att du ska veta detta.. för du är den jag vill ha, och så är det bara, så inse det bara och inse bara att det är dig som jag älskar mest..